30/9 Religion 7c och 7d (5/10): Judarnas historia + läxa

 

Judendomen

 

Judendomen räknas som den äldsta religionen som bara tillber en gud, en så kallad monoteistiska tron. Den anses ofta vara moderreligionen till kristendom och islam. Judendomen är vad som kallas en abrahamitisk religion, detta är ett samlingsbegrepp för judendom, kristendom och islam

Ovannämnda religioner räknar själva sina traditioner som härstammande från stamfadern
Abraham som förekommer i alla tre religionernas heliga skrifter, även om Koranens berättelse
skiljer sig från Torhans och Bibelns.

 Abraham

Judendomen började med Abraham. Abraham levde för 4000 år sedan i södra Mesopotamien

Nuvarande Irak. Mesopotamien låg placerat mellan floderna Eufrat och Tigris, det kallas ofta för civilisationens vagga då de första skrifterna i mänsklighetens historia har hittats här. De äldsta civilisationerna utvecklade jordbruket här. Enligt bibeln i första moseboken så blev Abraham uppmanad av Gud att bege sig till ett nytt land, ett land som skulle bli hans och hans familjs för all framtid bara de lyssnade och trodde på Gud i med och motgång. Landet som skulle tilldelas Abraham kallades för Kanaan och låg vid medelhavets östra gräns. Det kom senare att kallas för Palestina eller för sitt nuvarande namn Israel. Abraham började tro på Gud och hans löften och packade ihop alla sina ägodelar och begav sig av mot det förlovade landet Kanaan.

Abraham och hans fru Sara försökte få barn under en väldigt lång tid, tillslut var de så gamla att de inte trodde att de skulle få något barn. Men tillslut efter en väldigt lång tid så fick de sonen Isak. Isak fick i sin tur en son, Jakob som fick tolv söner. Från Jakobs tolv söner bildades det tolv stammar. Två av dessa stammar är Juda och Levi, från Juda kommer namnet jude och Judendom och folket som kom från den stammen bodde på ett område som än idag kallas för Judèen. Från Levi stam härstammar prästerna och leviter som skötte offertjänsten i templet i huvudstaden Jerusalem.

 

Tiden i Egypten

 

Enligt Bibeln hade Isak två söner, Esau och Jakob. Jakob kallades också Israel. Esau hade rätt att bli släktens huvudman efter fadern, men Jakob lurade till sig hans förstfödslorätt. När Isak blivit gammal och blind bad Jakob sin far om hans välsignelse. Jakob ljög och sade att han var Esau. Isak blev lurad och på så sätt fick Jakob översta ledarskapet i släkten. Jakob hade tolv söner. En av dessa, Josef såldes av sina bröder till Egypten som slav, vilket så småningom medförde att hela familjen flyttade dit. Där levde de tolv brödernas efterlevande i flera hundra år som slavar. Detta kan inte riktigt bevisas men det är en förklaring till hur Israels tolv stammar kom till Egypten trots att de hörde hemma i Israels land. Det landet fick långt senare beteckningen Palestina.

Mose och uttåget ur Egypten (40 år i öknen)

 

Andra Mosebok handlar om judarnas befrielse från slaveriet i Egypten. Mose liv skildras dramatiskt. Han lades som baby i en korg vid Nilens strand för att räddas undan en förföljelse av judiska barn (Farao var orolig att judarna skulle ta över makten i Egypten och befallde därför att döda alla förstfödda pojkar).Där hittades han av faraos dotter som uppfostrade honom som sin egen son. Mose gjorde sig senare skyldig till ett mord på en egyptier och måste fly. I landsflykt fick han en uppenbarelse av Gud i en brinnande buske. Gud kallade honom att återvända till Egypten för att leda Israels folk ut ur landet.

Farao ville inte släppa Israels folk. Gud lät då enligt Bibeln allt förstfött i Egypten dö. Då gav farao med sig och släppte judarna, men följde efter dem. Röda havet delade sig genom ett under så att judarna kunde passera torrskodda. Därpå slöt det sig igen så att alla faraos soldater drunknade. Man har diskuterat mycket hur detta egentligen gick till men återigen så är det inte den historiska sanningshalten det viktiga utan budskapet: Gud räddade folket från förföljarna och gav dem möjlighet att leva i frihet.

 

Mose och lagar

 

Israels folk vandrade vidare genom öknen till berget Sinai. Där fick Mose ta emot lagens tavlor, vilket bekräftade förbundet mellan Gud och Abraham. Efter detta fortsatte folket mot det landet som Gud lovat dem. Enligt Bibeln var de på väg i 40 år innan de kom till Israels land.

 

Babyloniska fångeskapet

I början, efter invandringen bodde de tolv stammarna i skilda delar av landet utan någon härskare men så småningom enades de om att bilda ett kungarike. Deras förste kung var Saul (ca 1000- talet f v t) som efterträddes av David som gjorde Jerusalem till huvudstad. Efter Salomo delades riket i 2 delar: Nordriket (Israels rike) och Sydriket (Juda riket). Nordriket besegrades av Assyrien och en del av befolkning fördes bort. Assyrier flyttade in och folket blev uppblandat. Sydriket blev arvtagare till de gamla traditionerna. Sydriket besegrades på 500-talet f v t av Babylon och de ledande skikten fördes bort i det som kallas det babyloniska fångeskapet. Under tiden i Babylon ville judarna behålla sina traditioner. Religionen var viktig, men nu hade de inget tempel (då den blev förstörd av babyloniska arméer), som kunde hålla dem samman. Istället blev lagen från Sinai grund för gemenskapen. Efter det babyloniska fångeskapet byggdes templet åter upp men lagens betydelse minskade inte. I templet offrade man åter till Guds ära men var noga att följa lagen med.

År 135 e v t fördrevs judarna från Jerusalem igen och områdena runt om (Judéen) efter en dramatisk tid av uppror mot de romerska ockupanterna. Men denna gång fanns det inget tempel att lämna. Den hade förstörts år 70 e v t. Cirka 2000 år framöver skulle judarna leva i diasporan, förskingringen.*

 

TEMPEL OCH LAGEN = det viktigaste i judisk historia för att hålla judarna samman- det judiska gemenskapet.

*referens: Hedin, Christer (2007): Abrahams barn

 

Läxa till 2/10-15 för 7c och till den 5/10-15 för 7d 

1. Förklara följande begrepp:

• Pesach
• Offer
• Ockupera
• Synagoga
• Stamfar
• Kanaans land
• Omskärelse
• Mose
• Budorden

2. Läs sid.150-153